Polning, massa & strömkrets — Svetsutrustning & teknik

Svetsströmmen flyter i en sluten krets: från aggregatet via slangpaketet till , genom arbetsstycket, via jordkabeln tillbaka till aggregatet. Låter enkelt — men just i den här kedjan sitter de vanligaste verkstadsfelen, som man skyller på aggregatet trots att de beror på kablarna.

Kabelarean

Den gyllene regeln: Kabelarean måste passa aggregatets maximala strömstyrka. Är kabeln för tunn eller klämman underdimensionerad uppstår ett enormt motstånd i övergångarna. Följden: Kabeln börjar glöda, brinner i värsta fall igenom, eller så tappar en jordmagnet sin hållkraft på grund av värmen. Ett 200-A-aggregat behöver en motsvarande tjock kabel — inte den tunna från 80-A-kompaktaggregatet.

Jorden nära

Sätt jordklämman eller jordmagneten alltid så nära fogen som möjligt. Varje svetsström alstrar ett starkt elektromagnetiskt fält. Hänger du jorden meterbort tvingar du strömmen på en enorm omväg genom arbetsstycket — och då slår (Arc Blow) till: börjar väsnas och dansa, slocknar eller stänker åt sidan. Särskilt vid likström och höga strömmar blir det ett riktigt problem.

Polningen

Likström (DC) har två poler, och de gör skillnad:

• TIG: Jorden ska sitta på pluspolen, brännaren på minuspolen (elektrod minus, DC−). Större delen av värmen går in i arbetsstycket, inträngningen blir djup.

• MAG/MIG: Oftast pluspol på tråden (DC+) för djup inträngning — exakt polning står i trådens svetsdatablad.

• SMAW: Beroende på elektrodtyp DC+ (basiska, cellulosaelektroder) eller även AC (rutil) — trycket på elektroden anger tillåten polning.

Var försiktig med moderna invertrar: Många har symmetriska uttag som ser likadana ut (egentligen avsedda för SMAW-). Är symbolen sliten hjälper det vid TIG att titta på gasanslutningen — den sitter alltid direkt bredvid minuspolen.

Lönen för dessa tre detaljer: en lugn, stabil , ren inträngning och inga brända kablar. Strömkretsen är grunden som allt annat bygger på.