Lasersvetsning
Precision med fokuserat ljus — smala svetsar, minimal värme, högsta hastighet
AI generated Vid laser- fokuserar en laserstråle sin energi på en minimal punkt och smälter materialet beröringsfritt. Resultatet är extremt smala, djupa svetsar med minimal och drag — måttstocken för precision och hastighet i serietillverkning.
fungerar helt annorlunda än alla ljusbågsmetoder: här smälter ingen , utan en fokuserad laserstråle. Strålen koncentrerar sin energi på en punkt av bråkdelar av en millimeter — energitätheten är så hög att metallen där förångas blixtsnabbt och en "ångkanal" (keyhole) bildas. Lasern "sticker" genom materialet, och bakom fokuset sluter sig smältan igen till en fog.
Resultatet är raka motsatsen till SMAW:
• Extremt smala, djupa fogar: Förhållandet djup till bredd kan vara 10:1 och mer.
• Minimal : Värmen koncentreras till punkten, resten av detaljen förblir kall — knappt någon distortion, knappt någon strukturförändring.
• Högsta hastighet: Tunna plåtar svetsas på bråkdelen av en sekund.
Dessutom: Kontaktlös. Lasern behöver ingen elektrod, ingen trådkontakt, inget brännarhuvud mot arbetsstycket. Det möjliggör på svåråtkomliga ställen och perfekt automatisering med robotar.
Vilka lasrar finns det?
Man skiljer dem åt efter mediet som alstrar ljuset:
• CO₂-laser (10,6 µm): Klassikern för tjocka stålplåtar. Var länge standard, är idag i svetstekniken till stor del ersatt.
• Fiberlaser (ca 1,06 µm): Den moderna standarden. Kompakt, högsta effektivitet, ljuset kan styras via glasfiber. Idealisk för robotar och fina fogar.
• Skivlaser (ca 1,03 µm): Mycket hög effekt med utmärkt strålkvalitet — för tjocka plåtar och höga hastigheter.
• Diodlaser: Direkt från halvledare, mjukare stråle — snarare för hårdlödning och påsvetsning.
Förr fanns även Nd:YAG-fastlasern (1,06 µm) som övergångslösning; idag dominerar fiber- och skivlaser.
Varför watt och inte ampere?
Eftersom det är två olika fysikaliska storheter. Vid är effekten ström gånger spänning — och eftersom ljusbågsspänningen är i stort sett konstant (20–40 V), styr strömmen i ampere direkt värmen. Vid lasern levererar strålen ljus (fotoner), ingen elektrisk ström — den relevanta, direkt mätbara storheten är den optiska effekten = energi per sekund = watt. Det finns helt enkelt ingen "ström" i strålen. Anläggningen drar visserligen elektrisk effekt från nätet (också i watt), men omvandlar den med 30–50 % verkningsgrad till laserljus. Därför klassar man lasrar efter deras optiska uteffekt i watt — typiskt 0,5–20 kW, beroende på plåttjocklek.
Vilken gas används?
Process-/ har två uppgifter vid laser: den skyddar badet mot oxidation och kontrollerar plasmolnet över fogen som försvagar strålen:
• Helium: Dämpar plasman bäst — för djupa svetsar, särskilt vid CO₂-laser.
• Argon: Standard för fiber- och skivlaser på stål och rostfritt.
• Kväve: För rostfritt (stabiliserar strukturen), men med porrisk.
• Förzinkade plåtar: Speciella gasblandningar, eftersom den förångade zinken kan spräcka fogen.
De två grundmetoderna:
• Värmeledningssvetsning: Vid låg effekt smälter strålen bara ytan — breda, flacka, släta fogar, liknande lödning.
• Djupssvetsning (keyhole): Vid hög effekt går strålen genom materialet — djupa, smala fogar för strukturella förband.
Tillämpningarna är precisionens och seriens domän: bilindustri (karosseridelar, växellådor), battericeller, elektronikhöljen, medicintekniska delar och allt där distortion vore ett problem.
Priset: Anläggningarna är dyra, fogberedningen måste vara exakt (spalt nära noll), och säkerheten kräver laserklass 4 med slutna kapslingar. För verkstadens enstycksproduktion är laser sällan förstahandsvalet — där regerar MAG- eller TIG-.