Legeringselement & deras verkan

Rent järn är mjukt och nästan oanvändbart. Det är legeringselementen som gör det till det stål du känner — varje element har sin egen uppgift. När du kan de viktigaste kan du utifrån materialnumret se hur ett stål beter sig vid .

(C) är det viktigaste elementet av alla. Redan 0,1 % förändrar allt: gör stålet hårdare och härdbart men sänker svetsbarheten. Varje tiondels procent över 0,2 % ökar -benägenheten i märkbart. Därför är C-halten det första du tittar på i varje datablad.

(Mn) är ståltillverkningens arbetshäst. Det binder svavel till mangan sulfid istället för sprött järnsulfid, desoxiderar smältan och ökar hållfastheten och härdbarheten. Nästan allt stål innehåller 0,5–1,5 % mangan.

(Si) är framför allt ett desoxidationsmedel — det fångar upp syret från smältan. Dessutom ökar det hållfastheten. I svetstråd finns det just därför: det lugnar svetsbadet.

(Cr) gör stålet rostfritt. Från cirka 10,5 % bildas ett tätt, självläkande av kromoxid på ytan — det är hela hemligheten med rostfritt stål. ökar dessutom härdbarheten och varmhållfastheten.

(Ni) är - och austenitbildaren. Det stabiliserar -strukturen även vid rumstemperatur (därför är rostfritt stål omagnetiskt), förbättrar — särskilt vid låga temperaturer — och sänker omvandlingstemperaturen.

(Mo) höjer varmhållfastheten (kryphållfastheten) och — avgörande — beständigheten mot i kloridhaltiga medier. Därför finns i allt 316-rostfritt stål, men inte i 304.

Dessutom finns specialisterna: , niob och titan som förfinar kornet och binder /kväve till fina utskiljningar (därför finkorniga konstruktionsstål och stabiliserade rostfria stål). för varmhållfasthet och snabbstål. Svavel och fosfor är däremot oönskade följeslagare — de gör stålet sprött och gynnar .

Kom ihåg grundregeln: och de härdningsgivande elementen styr svetsbarheten, // styr och struktur. sammanfattar den första gruppen i ett tal.