Nickel & nickelbaslegeringar
Inconel, Hastelloy, Monel och Incoloy: material för värme och aggressiva medier
AI generated Nickelbaslegeringar tål vad vanliga stål ger upp inför: extrema temperaturer, aggressiva syror, havsvatten. De mest kända representanterna är Inconel, Hastelloy, Monel och Incoloy. Vid är de krävande – de är benägna att få varmsprickor och kräver högsta renlighet.
är grundämnet som gör stål sega och – och som bas för egna legeringar blir det materialet för de tuffaste applikationerna: gasturbiner, kraftverk, kemianläggningar, havsvattenteknik. Rent nickel ( 200/201) täcker kemindustrin, men de riktiga stjärnorna är nickelbaslegeringarna.
De viktigaste familjerna: (Ni-Cr) för höga temperaturer – turbinblad, ugnsbyggen, avgassystem. (Ni-Cr-Mo) för kampen mot aggressiva syror och . (Ni-Cu) för havsvatten och fluorvätesyra. Och Incoloy (Ni-Fe-Cr) som ekonomisk kompromiss för måttliga temperaturer. Alla har en sak gemensamt: de är dyra, och de svetsar inte som stål.
Den största faran vid är . Nickelbaslegeringar stelnar grovkornigt och är benägna att få stelnings- och omsmältningssprickor, särskilt om med är ogynnsam – för mycket järn eller svavel från ett olegerat stål gör svetsfogen sprickbenägen. Därför: fogar rena och fettfria, och håll liten.
Svetsning sker nästan alltid med och låg värmeinmatning. Nickelbaslegeringar tål inte höga bågenergier – annars växer kornen i irreversibelt och svetsfogen förlorar i och korrosionsbeständighet. Ingen , små strängar, håll mellanlagertemperaturen låg. Som används argon, och vid roten .
Viktigt vid arbete med dessa material: svetsfogen glänser metalliskt efter om allt stämmer. Anlöpningsfärger, slagg eller visar att ditt inte var rent – och då stämmer inte heller korrosionsbeständigheten.