Titan & titanlegeringar
Rent titan och Ti6Al4V: Högsta prestanda bara under perfekt
AI generated Titan förenar låg vikt med enorm hållfasthet och korrosionsbeständighet – materialet för flygindustri, medicinteknik och kemiska anläggningar. Vid är titan skoningslöst: Över 400 °C reagerar det med syre och kväve och blir sprött. Renlighet och oavbrutet skydd är allt.
är materialet när det gäller hållfasthet vid minimal vikt – flygplansindustri, turbiner, implantat, kemiska behållare. Det är lika starkt som en del stål, men bara hälften så tungt, och det rostar praktiskt taget inte. Priset: Titan är dyrt, och det är absolut kompromisslöst vid .
Man skiljer på (Grade 1 till 4, ökande hållfasthet och sämre formbarhet) och legeringar. Stjärnan bland dem är Ti6Al4V (Grade 5), en med aluminium och , som bär huvuddelen av flygtillämpningarna. Därutöver finns alfa-, beta- och alfa-beta-legeringar med vart och ett sitt eget beteende.
Den helt avgörande egenskapen vid : Titan är extremt reaktivt vid hög temperatur. Från cirka 400 °C tar det glatt upp syre, kväve och väte från luften. Resultatet är en spröd, sprickig fog – och du ser det direkt på . Guldgul är precis okej, blå är betänklig, gråvit betyder: Fogen är skrot. Därför gäller järnregeln: Svetsstället måste inte bara på framsidan utan även vid roten stå helt under tills det svalnat under 400 °C. Svetsar du titan ”öppet” som stål, har du förlorat.
Praktiskt innebär det: med likström, elektrod på minus, stor gasmunstycksuppsättning eller hellre en släpgasklocka, dessutom bakifrån. Arbetsplatsen måste vara ren – en egen uppsättning rostfria borstar bara för titan, handskar, inget fett, inget damm, inga svetsstänk från grannbåset. Titan förlåter ingenting.
Därtill kommer : Titan expanderar lite, men den höga hållfastheten vid liten tvärsnittsarea innebär tunna plåtar, och tunna plåtar deformeras gärna. Motverka med häftsvetsar och spännanordningar.