Förstörande materialprovning

Destruktiv provning innebär: Man offrar en provkropp för att få hårda siffror. Dessa siffror är materialkunskapens språk – de finns i varje datablad, varje intyg och varje svetsanvisning. Tre provningar måste du kunna läsa.

. En standardiserad provstav (oftast tvärs över svetsen) dras långsamt isär tills den brister. Då mäter man tre värden:

• (Re): spänningen där materialet börjar deformeras permanent. Det viktigaste hållfasthetsvärdet.

• (Rm): spänningen där provstaven brister. Alltid högre än .

• (A): hur mycket provstaven töjs innan brott – mått på deformationsförmågan. Spröda material töjs knappt, sega töjs mycket.

Vid är dragprov tvärs svetsen standardbeviset: Svetsen måste minst nå grundmaterialets hållfasthet. Brister provstaven bredvid svetsen i är det bra; brister den i svetsen var tillsatsmaterialet för svagt.

. En provstav med inskuren anvisning slås sönder med en pendelhammare. Man mäter i joule – energin som brottet förbrukar. Ju fler joule, desto segare. Temperaturen är avgörande: Många stål är sega vid rumstemperatur men blir spröda i kyla. Övergångstemperaturen, där rasar, är nyckelvärdet för lågtemperaturtillämpningar (kryo, utomhus vintertid).

. En inträngningskropp (diamant eller kula) pressas med definierad kraft in i materialet; avtryckets storlek ger . Vanliga är Vickers (HV), Rockwell (HRC/HRB) och Brinell (HB). Vid mäts som en linje över → → . Maxvärdet i är ett centralt godkännandekriterium – för hård betyder och sprickrisk.

Alla tre provningarna tillsammans ger bilden: hållfasthet (dragprov), (slagprov) och härdning (). Den som läser dessa siffror förstår varje materialintyg – och vet om en svets verkligen duger.