Brännförlust
Brännförlust är förlusten av legeringsämnen från svetsbadet genom avdunstning eller oxidation i ljusbågen. Därmed blir svetsfogen legeringsfattigare och förlorar hållfasthet, seghet eller korrosionsbeständighet. Svetsaren måste kompensera denna förlust genom lämpliga tillsatsmaterial eller skyddsåtgärder.
Fysikalisk-kemisk verkningsmekanism
I ljusbågen råder temperaturer över 3000 grader Celsius. Le gerande grundämnen med låg kokpunkt förångas. Det gäller till exempel mangan (kokpunkt 2061 grader Celsius) och zink (907 grader Celsius). Andra grundämnen som titan eller aluminium reagerar med syre från luften eller från oxider. De bildar oxider som flyter upp som slagg eller avgår som rök. Därmed sjunker halten av dessa grundämnen i den smälta metallen.
Metallurgisk relevans & risker vid svetsning
Förlusten av le gerande grundämnen förändrar svetsfogens egenskaper. Mindre mangan och kisel innebär sämre desoxidation och lägre hållfasthet. Mindre krom innebär lägre korrosionsbeständighet. Stålet kan bli mjukare eller förlora sin seghet. Porer, sprickor och otillräckliga mekaniska värden kan bli följden. Särskilt kritiskt är avbränningen vid höglegerade stål.
Verkstadspraxis & åtgärdsanvisningar
Välj ett tillsatsmaterial med högre le geringshalt än basmaterialet. På så sätt kompenserar du för avbränningen. Exempel: Vid MAG-svetsning kan manganavbränningen vara 10 till 20 procent. Använd därför en svetstråd med motsvarande högre manganhalt. Se till att skyddsgasens sammansättning är rätt. För mycket aktiv gas som CO2 förstärker oxidationen. Arbeta med kort ljusbåge eller pulsteknik. Det minskar överhettningen av smältbadet. Elektroder med basisk hölje skyddar svetsgodset bättre mot oxidation.