Aluminiums anlöpningsbeständighet
Aluminiums anlöpningsbeständighet är motståndet hos aluminiumlegeringar mot hållfasthetsförlust vid långvarig användning vid höga temperaturer.
Fysikalisk-kemisk verkningsmekanism
Aluminium legeras i olika faser, som varierar beroende på temperatur och tillsatsämnen. Vid förhöjd temperatur kan vissa legeringar förlora sin hållfasthet, eftersom de övergår i mjukare faser eller förändras genom diffusionsprocesser.
Metallurgisk relevans & risker vid svetsning
Låg anlöpningsbeständighet kan leda till minskade mekaniska egenskaper, vilket är särskilt farligt vid höga drifttemperaturer och under belastning. Detta kan leda till sprickor eller brott i användning.
Verkstadspraxis & åtgärder
För att öka anlöpningsbeständigheten bör aluminiumlegeringar behandlas med stabila tillsatsämnen som kisel eller titan. Vid svetsning är noggrant val av lämplig tillsats och korrekt kylning avgörande. Maximal drifttemperatur bör hållas under de specifika gränsvärdena för den använda legeringen.