Anodisk oxidskiktbildning
Anodisk oxidskiktbildning är en process för att förstärka det naturliga oxidskiktet på icke-järnmetaller som aluminium genom riktad strömföring. Detta ökar slit- och korrosionsbeständigheten.
Fysikalisk-kemisk verkningsmekanism
Vid anodisk oxidskiktsbildning byggs ett elektriskt fält upp som lägger en positiv spänning (anod) på metallen. Detta leder till en kemisk reaktion där syre från omgivningen diffunderar till metallytan och reagerar med de fria elektronerna. Resultatet är ett tätt eller poröst oxidskikt på metallytan.
Metallurgisk relevans & risker vid svetsning
Anodisk oxidskiktsbildning ökar slit- och korrosionsbeständigheten hos icke-järnmetaller eftersom den bildar ett extra skyddsskikt. Detta skikt kan dock skadas vid för höga spänningar eller otillräcklig strömtäthet, vilket minskar effektiviteten. Man måste också se till att oxidskiktet inte blir för tätt, eftersom det kan hindra elektroner och prover från att passera.
Verkstadspraxis & arbetsinstruktioner
För att utföra anodisk oxidskiktsbildning bör en lämplig elektrolyt användas, t.ex. sulfat- eller fluoridlösning. Spänningen bör ligga mellan 1 och 3 volt, och strömtätheten bör väljas så att ett tätt oxidskikt bildas utan att skada metallen. En typisk tid för oxidskiktsbildning är 5 till 10 minuter. Efter oxidskiktsbildningen bör metallen torkas väl och rengöras före svetsning.