Uppkolningsdjup
Uppkolningsdjupet anger hur djupt kolatomerna tränger in i metallen för att härda den. Vid alltför djupt inträngande kan kärnan i stycket bli för hård och sprickbenägen.
Fysikalisk-kemisk verkningsmekanism
Uppkolningsdjupet är avståndet från en metallyta till en fastställd kolhalt efter sätthärdning. Under härdningsprocessen reagerar kolatomerna med metalljonerna och bildar nya, hårdare föreningar.
Metallurgisk relevans & risker vid svetsning
Ett för stort uppkolningsdjup kan leda till en seg kärna i detaljen som är känslig för sprickor. Detta kan särskilt vara problematiskt hos styva material som martensit eller anlöpt stål. En för låg hårdhet i kärnan kan försämra mekanisk hållfasthet och seghet i svetsfogen.
Verkstadspraxis & åtgärdsanvisningar
För att uppnå ett optimalt uppkolningsdjup, kontrollera härdmetoderna noggrant. Vid sätthärdning är det viktigt att noga ställa in temperatur och tid för härdningsprocessen. För stål med hög kolhalt (t.ex. >0,6%) bör ett uppkolningsdjup på minst 1 mm garanteras. Vid lägre kolhalter är ett djupare uppkolning mindre kritiskt.