Kromaffinitet
Kromaffinitet beskriver kroms starka bindning till syre och kol. Detta leder till stabila oxidskikt på ytan och bildning av karbider inuti, vilket ökar hårdhet och korrosionsbeständighet.
Fysikalisk-kemisk verkningsmekanism
Krom har hög affinitet till syre och kol. Under normala förhållanden bildar det ett tunt, stabiliserat oxidskikt på ytan som förhindrar korrosion. Inne i materialet reagerar krom med kol och bildar karbider som ökar hårdheten.
Metallurgisk relevans & risker vid svetsning
En hög kromaffinitet kan leda till problem om materialet inte svetsas korrekt. Vid för snabb kylning bildas glashård martensit, vilket ökar hårdheten men också sänker brottstyrkan. Vid för långsam kylning bildas en grov kornstruktur, vilket minskar segheten och förmågan att ta upp deformationshastighet. Dessutom kan korrosionen kvarstå eller till och med förvärras om oxidskiktet inte bildas fullständigt.
Verkstadspraxis & handlingsanvisningar
För att utnyttja kromaffiniteten optimalt är det viktigt att behandla materialet vid svetsning i en skyddad miljö eller under skyddsgas (som argon). Kylstegen ska vara kontrollerade: för snabb kylning kan ge glashård martensit (t8/5 < 5 s), medan för långsam kylning ger grov kornstruktur och nedsatt seghet (t8/5 > 25 s). Svetsfogen ska rengöras väl efter processen för att säkerställa att ingen korrosion kvarstår.