Sträckgräns (Rp)
Sträckgränsen är det maximala spänningsvärde upp till vilket ett material plasticeras och inte längre deformeras. För aluminium och höghållfasta stål finns ingen tydlig sträckgräns, därför används sträckgränsen som säkerhetsgräns.
Fysikalisk-kemisk verkningsmekanism
Sträckgränsen är den punkt där ett material förlorar sin elastiska formbarhet och börjar plastiskt deformeras. Detta sker genom omställning av atomär kristallstruktur och bildandet av nya bindningar mellan atomerna.
Metallurgisk relevans & risker vid svetsning
Om ett material belastas över sin sträckgräns uppstår sprickor eller brott. Detta kan särskilt inträffa vid aluminium och höghållfasta stål, eftersom de inte har en tydlig sträckgräns. Vid överskridande av sträckgränsen kan svetsfogen deformeras kraftigt eller till och med spricka.
Verkstadspraxis & åtgärder
För att respektera sträckgränsen, måste spänningen under svetsning noggrant kontrolleras vid aluminium och höghållfasta stål. Maxspänningen bör alltid ligga under sträckgränsen. För aluminium är detta typiskt mellan 200 och 300 MPa, för höghållfasta stål kan det vara högre, beroende på det specifika materialet.