Desoxidation
Desoxidation binder löst syre i metallsmältan till starkt syreaffinitiva element som kisel, mangan eller aluminium. Dessa oxider stiger upp och avskiljs som slagg. Utan desoxidation uppstår porer och spröda inneslutningar i svetsfogen.
Fysikalisk-kemisk verkningsmekanism
I flytande stål är syre löst atomärt. Vid stelning sjunker lösligheten för syre abrupt. Syret vill undkomma som gas eller förenar sig med järn till järnoxid. Båda skadar svetsfogen. Vid desoxidation tillsätter man element med högre syreaffinitet, till exempel kisel, mangan eller aluminium. Dessa element binder syret omedelbart som fasta eller flytande oxider. Oxiderna stiger på grund av lägre densitet och skummas av som slagg. Så blir nästan inget fritt syre kvar i stålet.
Metallurgisk relevans & risker vid svetsning
Utan tillräcklig desoxidation bildas gasblåsor vid stelning. Dessa porer försvagar fogen och kan leda till läckage. Samtidigt bildas hårda, spröda oxidinneslutningar som verkar som anvisningar och sänker segheten. Vid dynamisk belastning brister sådana fogar i förtid. För mycket desoxidationsmedel är också skadligt: överskottet av kisel eller mangan förskjuter strukturen mot högre hårdhet och kan främja varmsprickor.
Verkstadspraxis & handlingsanvisningar
Praktiker väljer tillsatsmaterial efter basmaterial och yta. För olegerat stål tar man tråd eller pinnelektrod med tillräckligt mangan och kisel (t.ex. G3Si1 med 1,5 % Mn och 0,8 % Si). Vid rostiga eller glödskaliga plåtar ökar man desoxidationsandelen eller rengör fogflanken mekaniskt först. Slaggen måste avlägsnas helt efter varje strängbyte så att inga oxider stängs in.