Dislokationstäthet
Dislokationstäthet är den totala längden av alla dislokationslinjer per volymenhet i en kristall. Den anger hur mycket ett material plastiskt har deformerats och hur fast det är kallförstärkt.
Fysikalisk-kemisk verkningsmekanism
Dislokationstätheten beskriver antalet och längden av dislokationslinjer i en kristall. Dessa linjer är ställen där atomgittret är stört. Vid plastisk deformation rör sig dessa dislokationer, vilket leder till ökad hållfasthet.
Metallurgisk relevans & risker vid svetsning
Hög dislokationstäthet kan göra materialet starkare, men ökar också risken för sprickor och varmsprickor. Vid alltför höga värden kan materialet inte längre deformeras plastiskt utan spricker istället. Detta är särskilt farligt vid svetsning under tryck eller vid höga spänningar.
Verkstadspraxis & åtgärder
För att uppnå optimal dislokationstäthet, se till att kylningen efter svetsning är korrekt. För snabb kylning kan leda till för hög dislokationstäthet och göra materialet mer sprickbenäget. För tunga material som stål rekommenderas kontrollerad kylning i ugn för att öka hållfastheten och undvika sprickor.