Genomljudningsförfarande
Genomljudningsförfarande är en ultraljudsprovning där en sändare och en mottagare placeras på motsatta sidor av provstycket för att detektera inre defekter genom intensitetsdämpning. Det används ofta för att detektera sprickor eller hålrum i metaller.
Fysikalisk-kemisk verkningsmekanism
Ett ultraljudspaket sänds ut från en sändare och fortplantas genom provobjektet. När ljudet reflekteras eller absorberas vid en defekt (t.ex. en spricka), ändras intensiteten hos den mottagna signalen. Mottagaren mäter dessa ändringar och ger en signalpresentation.
Metallurgisk relevans & risker vid svetsning
Genomljudningsmetoden är särskilt viktig vid kontroll av svetsfogens kvalitet, eftersom den kan upptäcka mikroskopiska sprickor eller ofullständiga sammansmältningar. Felaktiga inställningar eller dålig kontakt mellan sändare och mottagare kan leda till missade detektioner, vilket innebär risker för komponentens säkerhet.
Verkstadspraxis & åtgärdsanvisningar
• Sändare-mottagare-avstånd: De två enheterna måste placeras så att de bildar en rak linje och kan övervinna provobjektets maximala ljudväg. Ett avstånd på minst 10 cm är vanligt.
• Ljudfrekvens: Beroende på material och typ av defekt väljs en viss frekvens. För metaller med hög densitet (t.ex. stål) används frekvenser mellan 2,5 MHz och 10 MHz.
• Kalibrering: Före varje provning måste utrustningen kalibreras för att säkerställa att mätningarna är korrekta. Detta innebär att ställa in mottagaren på rätt tröskelvärde.