Dynamisk hårdhetsprovning
Dynamisk hårdhetsprovning mäter hårdheten hos ett material genom anslag av en kropp med känd energi. Returvägen anger hur mycket energi som absorberats.
Fysikalisk-kemisk verkningsmekanism
Dynamisk hårdhetsprovning baseras på principen att en tung kropp (t.ex. en kula) släpps mot provytan. Energin som kroppen har vid nedslaget omvandlas till arbete när den studsar tillbaka. Studsvägen är ett mått på absorberad energi och därmed på materialets hårdhet.
Metallurgisk relevans & risker vid svetsning
Dynamisk hårdhetsprovning är särskilt viktig för mycket hårda stål, såsom martensit eller anlöpningsstål. Vid för hög martensithalt kan den dynamiska hårdheten öka kraftigt, vilket kan leda till sprickbenägna svetsområden. En för hög dynamisk hårdhetsnivå kan också försämra materialets seghet och töjbarhet.
Verkstadspraxis & handlingsanvisningar
För att utföra en korrekt dynamisk hårdhetsprovning bör kroppen (t.ex. en kula) falla mot provytan med en definierad hastighet. Fallhöjden bestämmer den kinetiska energin. Studsvägen mäts och omvandlas till ett hårdhetsvärde. Ett typiskt standardintervall för fallhöjden är mellan 50 mm och 100 mm. För stål med hög martensithalt bör den dynamiska hårdheten inte överstiga 600 HV för att undvika sprickor.