Elektrokemisk passivering
Elektrokemisk passivering bildar ett tunt, stabiliserat oxidlager på metallytor genom anodisk polarisation. Detta lager förhindrar ytterligare korrosion och skyddar materialet.
Fysikalisk-kemisk verkningsmekanism
Passivering sker genom att en positiv elektrisk ström (anodisk polarisation) läggs på en metall i en lämplig elektrolyt. Detta leder till en snabb oxidation av ytan som bildar ett tunt, vidhäftande skikt. Detta skikt förhindrar ytterligare korrosionsprocess genom att isolera metallen från omgivningsmediet.
Metallurgisk relevans & risker vid svetsning
Passivering är särskilt viktig vid bearbetning av stål och andra metaller för att öka deras korrosionsbeständighet. Vid felaktig användning eller utebliven passivering kan materialet bli känsligt för korrosion, vilket kan leda till sprickor och slitage. Det är också viktigt att passiveringen inte avbryts, eftersom det leder till ny korrosion.
Verkstadspraxis & handlingsanvisningar
För att genomföra en lyckad elektrokemisk passivering måste följande steg beaktas:
1. Förberedelse av metallen: Metallen måste vara ren och fri från föroreningar.
2. Val av elektrolyt: En lämplig elektrolyt som sulfat- eller nitratlösning väljs beroende på materialet som ska passiveras.
3. Applicering av spänning: Metalldelen ansluts till den positiva polen på en strömkälla och doppas i elektrolyten. Spänningen bör vara så hög att en snabb oxidation sker.
4. Passiveringens varaktighet: Tiden beror på önskad skyddsnivå, men vanligtvis är den några minuter till timmar.
5. Efterbehandling: Efter passiveringen torkas metallen och förvaras vid behov i en skyddad miljö.