Inkompatibilitetsdislokation
Inkompatibilitetsdislokation uppstår vid fasgränser genom gittermissanpassning mellan olika kristallstrukturer. Den minskar den elastiska deformationsenergin och kan leda till spänningsuppbyggnad.
Fysikalisk-kemisk verkningsmekanism
Inkompatibilitetsdislokationer uppstår när olika kristallstrukturer möts i en metall. De olika strukturerna har olika gitterkonstanter och kan därför inte passa perfekt ihop. För att minimera den elastiska deformationsenergin förskjuts atomerna vid fasgränserna, vilket ger en inkompatibilitetsdislokation.
Metallurgisk relevans & risker vid svetsning
Inkompatibilitetsdislokationer kan leda till spänningsuppbyggnad, särskilt vid fasgränser mellan olika faser eller i heterogena material. Dessa spänningar kan orsaka sprickor och brott, särskilt vid mekaniska belastningar. Dessutom kan dislokationerna öka korrosionsbenägenheten, eftersom de utgör en angreppsyta för korrosiva ämnen.
Verkstadspraxis & instruktioner
För att minimera inkompatibilitetsdislokationer är det viktigt att ställa in svetsparametrarna noggrant. Det innebär en optimal smälttid och -temperatur samt en kontrollerad avkylning. Använd lämpliga tillsatsmaterial och svetsmetoder som är kompatibla med de ingående metallerna. Vid heterogena material är det särskilt viktigt att kontrollera spänningstillståndet och vidta åtgärder för spänningsutjämning om det behövs.