Interkristallin kalvspricka
En sent uppträdande spricka i värmepåverkad zon, gynnas av diffunderande väte, en martensitisk struktur och höga egenspänningar. Den går oftast längs korngränserna och kan uppstå med fördröjning efter avsvalning.
Fysikalisk-kemisk verkningsmekanism
En interkristallin kalrspricka uppstår genom diffusion av väte in i metallen, särskilt om det rör sig om en martensitisk struktur. Denna process kan ske under eller efter svetsningen och leder till lokala spänningar i materialet. Dessa spänningar kan öka med tiden och leda till sprickor som oftast går längs korngränserna.
Metallurgisk relevans och risker vid svetsning
Interkristallina kalrsprickor kan leda till allvarliga härdningsproblem och sprickor i svetsfogen. De är särskilt farliga eftersom de kan uppstå fördröjt, efter att materialet redan svalnat. Detta kan leda till oväntade fel under drift av komponenten.
Verkstadspraktik och åtgärder
För att undvika interkristallina kalrsprickor är det viktigt att minimera vätets diffusion under svetsningen. Detta kan uppnås genom användning av deoxidationsmedel och noggrann avsvalning. Temperaturen i värmepåverkade zonen bör regleras så att martensitstruktur undviks. För material med hög vätehalt bör ytterligare åtgärder övervägas, som vätgasutsugning eller användning av legeringar med låg vätehalt.