Konventionell sträckgräns
Den konventionella sträckgränsen är den maximala draghållfasthet där materialet fortfarande plastiskt deformeras och uppnår en definierad töjning på cirka 0,2 %. Den används när det inte finns en tydlig sträckgränspunkt i diagrammet.
Fysikalisk-kemisk verkningsmekanism
Konventionell sträckgräns (CSG) avser den maximala dragspänningen vid vilken ett material förblir plastiskt deformerbart och uppnår en töjning på cirka 0,2 %. Detta värde används ofta när det inte finns någon tydlig sträckgränspunkt i spännings-töjningsdiagrammet.
Metallurgisk relevans & risker vid svetsning
Om den konventionella sträckgränsen överskrids kan materialet övergå i ett glashårt tillstånd. Detta ökar känsligheten för sprickor och förändrar materialets mekaniska beteende. Vid svetsning är det viktigt att säkerställa att spänningarna håller sig under denna gräns för att säkerställa en säker och seg förbindelse.
Verkstadspraxis & åtgärder
För att säkerställa att den konventionella sträckgränsen inte överskrids bör följande åtgärder vidtas:
• Begränsa den maximala dragspänningen under svetsning till 90 % av CSG.
• Vid tunga material eller höga spänningar, kontrollera kylningen och utför den långsamt för att stabilisera strukturen.
• Vid behov kan ett mekaniskt test utföras för att bestämma materialets faktiska sträckgräns.