Koppar-kallhärdningskoefficient
Koppar-kallhärdningskoefficient anger hur mycket hållfastheten hos koppar ökar när den plastiskt deformeras utan uppvärmning. Detta sker genom upplagring av dislokationer i kristallgittret.
Fysikalisk-kemisk verkningsmekanism
Koppar kan plastiskt deformeras vid rumstemperatur, vilket leder till en ökning av dess hållfasthet. Detta sker genom att dislokationer staplas i kristallgittret. Ju fler dislokationer som bildas, desto hårdare blir materialet.
Metallurgisk relevans och risker vid svetsning
Vid deformation av koppar utan uppvärmning kan hållfastheten ökas, vilket kan leda till bättre seghet. Dock kan en för stark kallbearbetningseffekt göra materialet för hårt och benäget att spricka. Detta kan särskilt vara en risk vid komplexa svetsapplikationer eller vid höga belastningar.
Verkstadspraxis och åtgärder
För att kontrollera kallbearbetningseffekten är det viktigt att noggrant planera och styra deformationsstegen. Vid tillverkning av kopparkomponenter eller vid svetsarbeten med koppar bör tillräcklig uppvärmning ske före och efter deformationen för att minimera kallbearbetningseffekten. Detta kan uppnås genom att använda uppvärmningsprocesser eller genom att välja lämpliga verktyg.