Korttidshållfasthet
Korttidshållfasthet är materialets maximala spänningsmotstånd vid snabba belastningar och få lastcykler. Den är avgörande för hållbarheten i starkt växlande miljöer.
Fysikalisk-kemisk verkningsmekanism
Korttidshållfasthet (KTH) beskriver hur mycket kraft ett material tål vid snabba belastningar och få lastcykler. Det är den maximala spänning materialet kan uthärda utan plastisk deformation eller sprickor.
Metallurgisk relevans & risker vid svetsning
Vid höga värmebelastningar och snabba mekaniska belastningar kan korttidshållfastheten hos ett material sjunka kraftigt. Detta ökar risken för sprickor, slitage och brott. Vid dålig KTH kan även varmsprickor uppstå, särskilt vid höga hastigheter eller korta lastcykler.
Verkstadspraxis & åtgärdsanvisningar
För att öka korttidshållfastheten är det viktigt att genomföra en noggrann värmebehandling. Detta innebär kontrollerad avsvalning och eventuellt en temperaturstyrd fast fasomvandling (TFF). Vid svetsfogen måste hastigheten och lastcykelförhållandet hållas för att skydda KTH. Rekommenderade värmebehandlingstider varierar beroende på material och tillämpning, men ligger vanligtvis mellan 10 och 60 sekunder.