Martensit-anlöpningsbeständighet
Martensit-anlöpningsbeständighet är ett härdat ståls motstånd mot hårdhetsförlust och strukturförgrovning vid anlöpning. Den ökas med element som krom och volfram.
Fysikalisk-kemisk verkningsmekanism
Martensitisk anlöpningsbeständighet avser stålets förmåga att behålla sin hårdhet och struktur vid upprepade mekaniska belastningar (anlöpning). Detta sker genom en stabil martensitstruktur som bildas genom snabb kylning under svetsningen.
Metallurgisk relevans & risker vid svetsning
Låg anlöpningsbeständighet leder till snabb hårdhetsförlust och grovning av strukturen, vilket avsevärt förkortar svetsfogens livslängd. Detta kan leda till sprickor och brott i drift.
Verkstadspraxis & åtgärder
För att öka martensitisk anlöpningsbeständighet, använd stållegeringar med hög karbidhalt (t.ex. högkromstål). Håll kylningsstegen vid svetsning så korta som möjligt (t8/5 < 5 s) och undvik överlångsam kylning (> 25 s). Detta säkerställer en stabil martensitstruktur och förbättrar anlöpningsbeständigheten.