Ythårdhet
Ythårdhet är den högsta hårdhetsgraden vid kanten av ett arbetsstycke, utvecklad genom termiska eller termokemiska behandlingar och påverkar beteendet under mekanisk belastning.
Fysikalisk-kemisk verkningsmekanism
Ythårdhet uppstår genom atomernas anordning i det övre mikrokornet. Vid förhöjd temperatur och speciella kemiska miljöer kan dessa atomer organisera sig till ett hårdare kristallgitter, vilket ökar hårdheten.
Metallurgisk relevans & risker vid svetsning
Hög ythårdhet kan bättre motstå mekanisk belastning på arbetsstycket. Men den kan också leda till sprickor om skillnaden mot kärnhårdheten är för stor. Den påverkar också bearbetbarheten och svetsbarheten hos materialet.
Verkstadspraktik & åtgärder
För att uppnå optimal ythårdhet, kontrollera temperatur och behandlingstid noggrant. För stål med hög kolhalt (t.ex. HSS) bör kyltiden efter svetsning minimeras för att undvika sprickor. Använd en Rockwell-hårdhetstestare eller en Brinell-hårdhetsprovning för mätningar.