Passiveringsskiktsanalys
Passiveringsskiktsanalys undersöker kemisk sammansättning och tjocklek hos oxidskikt med elektrokemiska eller spektroskopiska metoder. Den säkerställer korrosionsbeständigheten.
Fysikalisk-kemisk verkningsmekanism
Passiveringsskikt-analysen undersöker kemisk sammansättning och tjocklek hos oxidskikt på metallytor. Dessa skikt kan bestämmas med elektrokemiska eller spektroskopiska metoder. De skyddar metallen mot korrosion genom att bilda en barriär.
Metallurgisk relevans & risker vid svetsning
Otillräcklig passivering kan leda till ökad korrosionsbenägenhet. Detta kan leda till sprickor och förlust av hållfasthet i metallen, vilket minskar komponenternas livslängd. En korrekt analys är därför avgörande för säkerheten och hållbarheten hos svetsfogar.
Verkstadspraxis & handlingsanvisningar
Använd spektroskopiska metoder som Raman-spektroskopi eller elektrokemiska tekniker som EIS (elektrokemisk impedansspektroskopi) för analysen. Mät skiktjockleken och oxidskiktens kemiska sammansättning. Se till att skiktet är minst 10 nm tjockt och består av korrekta material (t.ex. kiseldioxid för stål). Dessa värden garanterar en effektiv passivering och korrosionsbeständighet.