Passivskiktsdegradering
Passivskiktsdegradering är förlusten av det skyddande oxidskiktet på passiverbara metaller genom kemiska angrepp eller mekanisk belastning, vilket reaktiverar grundmaterialet och ökar avverkningen.
Fysikalisk-kemisk verkningsmekanism
Passivskiktsnedbrytning uppträder på passiverbara metaller som stål. Detta skikt består av en tät oxidfilm som skyddar materialet mot korrosion. När detta skikt skadas av kemiska angrepp (t.ex. saltsyra) eller mekanisk belastning (t.ex. friktion), reaktiveras basmaterialet och börjar korrodera.
Metallurgisk relevans & risker vid svetsning
Nedbrytning av passivskiktet ökar materialets korrosionsbenägenhet. Detta kan leda till sprickor, deformationer och reducerad livslängd. I svetsbadet kan materialet snabbt korrodera om oxidfilmen inte skyddas, vilket kan leda till ofullständiga svetsfogar eller till och med sammansmältning av metallväggen.
Verkstadspraxis & åtgärdsanvisningar
För att undvika nedbrytning av passivskiktet bör följande åtgärder vidtas:
• Använd rena svetsmaterial och verktyg.
• Håll svetsbadet torrt och skydda det mot kemiska angrepp.
• Applicera en passiverande behandling (t.ex. kromning) på metallen innan du svetsar.
• Kyl svetsfogen långsamt för att återställa passivskiktet.