Passivskiktsförstöring
Förstöringen av det skyddande oxidskiktet på korrosionsbeständiga metaller genom kemiska eller mekaniska påverkan leder till grop- och spaltkorrosion.
Fysikalisk-kemisk verkningsmekanism
Passivskiktet är ett tunt, stabiliserat skikt på ytan av korrosionsbeständiga metaller som stål eller nickel. Det bildas genom reaktion mellan metallen och syre samt vattenånga i luften. Om detta skikt förstörs genom kemiska (t.ex. saltsyra) eller mekaniska (t.ex. mekanisk påfrestning) påverkan kan den underliggande metallen korrodera igen.
Metallurgisk relevans & risker vid svetsning
Förstörelsen av passivskiktet kan leda till ökad korrosionskänslighet. Gropfrätning och spaltkorrosion kan orsaka sprickor och slitage i komponenter, vilket äventyrar säkerheten och livslängden hos maskiner och konstruktioner. Det är särskilt farligt om passivskiktet inte återställs fullständigt efter svetsning.
Verkstadspraxis & arbetsinstruktioner
För att skydda passivskiktet och undvika korrosionskänsliga områden bör följande åtgärder vidtas:
• Använd korrekta svetsparametrar (temperatur, tid, tryck) och lämpliga svetsmaterial.
• Håll verkstaden ren och torr för att undvika kemiska korrosiva ämnen.
• Applicera en passiveringsmetod efter svetsning, t.ex. doppning i syrehaltig lack eller applicering av passiveringsbeläggningar.