Passivskiktsbildning
Passivskiktsbildning är processen där ett tunt, korrosionsbeständigt skikt bildas på metallytor. Det förhindrar direkt kontakt med korrosivt medium och skyddar materialet.
Fysikalisk-kemisk verkningsmekanism
Passivskiktsbildning uppträder hos många metaller som stål när de utsätts för en korrosionsbenägen miljö (t.ex. luft med fukt). Ett typiskt exempel är bildandet av ett skikt av järnsulfid (FeS2) på stål. Denna process utlöses av en kemisk reaktion mellan metallen och syret i mediet.
Metallurgisk relevans & risker vid svetsning
Passivskiktet kan bevaras vid korrekt utförd svetsning, vilket ökar materialets korrosionsskyddsförmåga. Det kan dock också under vissa förhållanden (t.ex. för hög fuktighet eller för hög temperatur) brytas ned och göra materialet åter känsligt. Detta kan leda till accelererad korrosion, särskilt om svetsfogen inte har svalnat helt.
Verkstadspraxis & åtgärdsanvisningar
För att säkerställa en stark passivskiktsbildning bör följande åtgärder vidtas:
• Använd korrekta svetsparametrar och undvik överhettning.
• Se till att svetsfogen har svalnat helt innan den placeras i en korrosionsbenägen miljö.
• Vid speciella metaller eller miljöer, konsultera alltid tillverkarens anvisningar för passivskiktsbildning.