Plastisk zon
Det smala området direkt framför sprickspetsen där materialets sträckgräns överskrids. Dess storlek påverkar spänningstillståndet och segheten avsevärt.
Om en spricka i arbetsstycket är under last, byggs spänningen upp framför dess spets. Om materialet är tillräckligt segt, deformeras det plastiskt där, sprickspetsen blir trubbig och sprickan behöver mer energi för att fortsätta. I höghållfasta stål är denna deformationszon liten eftersom materialet knappast ger efter – sprickan förblir skarp och sprider sig snabbt på ett sprött sätt.
Vid svetsning gör du det ofta värre: den värmepåverkade zonen blir hård och spröd, och krympningen skapar egenspänningar som ytterligare 'drar' i sprickan. Dessutom tillkommer väte som gör strukturen spröd. Resultatet är en liten, hård zon som inte kan stoppa en spricka.
I praktiken innebär detta: använd ett material med god seghet, förvärm arbetsstycket för att förhindra att en hård struktur bildas, och låt inte svetsen svalna för snabbt efter svetsning. Vassa kanter och hack måste slipas rena i förväg – varje hack är en startpunkt för en spricka. Om du kontrollerar hårdheten och svetsen är för hård, hjälper bara en sak: värmebehandling eller ändra svetsparametrarna.