Friktionspåsvetsning
En additiv beläggningsprocess i fast fas där en roterande stav förs över ett substrat under axiellt tryck, varvid stavens ände plastiskt deformeras och avsätts som ett slutet skikt. Eftersom ingen smältfas uppstår kan sprickkänsliga materialkombinationer fogas utan uppblandning.
Friktionsbeläggning är i grunden en stav som du gnuggar mot arbetsstycket med tryck. Friktionen gör änden plastisk, dvs mjuk och formbar, och du lägger på den som ett skikt. Den smälter inte riktigt, det är tricket, så du undviker utspädning och sprickor, särskilt med material som är känsliga vid normal svetsning. Det är viktigt att stämma av tryck och varvtal ordentligt. För lite tryck och förbindelsen blir inget, för mycket och du krossar materialet. Staven bör matcha grundmaterialet i hårdhet, och du måste få en känsla för att stavänden deformeras jämnt. Det är mer en gnuggnings- och knådningsprocess än en svetsprocess, så jämför det inte med normal bågsvetsning.