Spricka (svetsspricka)
En spricka är en separation i materialet som uppstår under dragspänning. Vid svetsning skiljer man på varmsprickor (uppstår vid stelning) och kallsprickor (uppstår vid kylning på grund av härdning och väte).
Fysikalisk-kemisk verkningsmekanism
För en spricka krävs två saker samtidigt: dragspänning och en plats som inte tål dragspänningen. Vid stelning sker så här: Kornen växer ihop, mellan dem finns fortfarande flytande restsmälta, och krympningen drar isär dem. Det är . Den kommer senare och från tre håll samtidigt: hård struktur, inneslutet väte, . Saknas en av dem, händer oftast ingenting.
Metallenisk relevans och risker vid svetsning
Tidpunkten avgör vilken sort man har framför sig. Varmsprickor dyker upp direkt, sitter oftast längsgående mitt i fogen, och svavel och fosfor i materialet hjälper dem också, liksom en djup smal fog. Kallsprickor och tar tid, ibland en hel dag, och de sitter företrädesvis i den . Därför säger en kontroll direkt efter svetsning lite. Den som checkar av direkt, checkar av för tidigt.
Verkstadspraxis och åtgärdsanvisningar
Bestäm först sorten, annars botar man fel orsak. Mot varmsprickor: bredare fog, mindre värme, tillsats med lågt svavel- och fosforinnehåll. Mot kallsprickor: , torra elektroder, långsam kylning. Och en spricka svetsas aldrig över. Borra ändarna av sprickan, slipa bort helt bortom änden, bygg sedan upp på nytt. Den som svetsar över har den tillbaka två veckor senare, bara djupare.