Legeringselementens syreaffinitet
Syreaffiniteten avgör hur starkt en metall eller legeringselement tar upp och binder syre. Element med hög affinitet är starka desoxidationsmedel, förhindrar porer och ökar hållfastheten.
Fysikalisk-kemisk verkningsmekanism
Ett grundämnes syreaffinitet är ett mått på dess kemiska förmåga att binda syre. Grundämnen med hög affinitet har en stark benägenhet att binda syre och reagera till stabila oxider.
Metallurgisk relevans & risker vid svetsning
I smältfasen kan grundämnen med hög syreaffinitet som kisel eller titan vara starka desoxidationsmedel. De binder syre och förhindrar porbildning i svetsfogen. Ett för högt syreinnehåll kan dock leda till sprödhet, vilket minskar stålets hårdhet och seghet.
Verkstadspraxis & åtgärder
Vid svetsning av legeringar med hög syreaffinitet (t.ex. kisel) är det viktigt att noggrant kontrollera smälttemperaturen och desoxidationsmedlet. En för hög halt av sådana grundämnen kan leda till sprödhet, vilket minskar stålets hårdhet och seghet. För aluminium legerat med kisel bör smältprocessen utföras under skyddad syreatmosfär eller i ett flytande desoxidationsmedel.