Utmattningsräfflor (striations)
Utmattningsräfflor är fina, parallella räfflor på brottytan hos ett material. De uppstår vid varje belastningscykel genom plastisk deformation vid sprickspetsen. De bevisar att sprickan vuxit genom utmattning, inte genom en engångsöverlast.
Fysikalisk-kemisk verkningsmekanism
En spricka växer stegvis vid växlande belastning. Vid sprickspetsen växlar plastisk deformation: Vid belastning öppnas sprickan, materialet deformeras plastiskt. Vid avlastning stängs sprickan. En fin räffla blir kvar. Varje räffla motsvarar en lastcykel. Räfflorna ligger vinkelrätt mot sprickutbredningsriktningen. De är bara synliga vid hög förstoring.
Metallurgisk relevans & risker vid svetsning
Svetsfogar har anvisningar (fogövergång, smältdjup). Vid dessa anvisningar koncentreras spänningen. Vid dynamisk belastning (maskiner, fordon, broar) börjar utmattningssprickan där. Trötthetsräfflor på en brottyta visar: Komponenten har gått sönder genom många små lastcykler, inte genom en enda överbelastning. Risken: Sprickan växer obemärkt tills resttvärsnittet plötsligt brister. Trötthetsräfflor är en varningssignal för konstruktions- eller tillverkningsfel.
Verkstadspraxis & åtgärdsinstruktioner
Trötthetsräfflor kan bara ses i svepelektronmikroskop. Makroskopiskt finns det rastlinjer som liknar men är grövre. Vid misstanke om utmattning måste praktikern noggrant undersöka brottytan. Åtgärder för att undvika: Släta ut svetsfogövergångar (slipning, TIG-omsmältning). Undvik smältdjup. Minska spänningskoncentrationer. Inför tryckrestspänningar (kulpening). Kontrollera anvisningsradie och ytjämnhet.