Skleroskophårdhet
Skleroskophårdhet mäter ett materials elastiska hårdhet genom att mäta studshöjden för en fallhammare med diamantspets. En högre studshöjd innebär lägre hårdhet.
Fysikalisk-kemisk verkningsmekanism
En fallhammare med en diamantspets släpps från en fast höjd på provet. Energin från fallet omvandlas delvis till rörelse och delvis till deformation av provet. Studshöjden beror på provets elastiska egenskaper: ju starkare materialet är, desto högre studsar hammaren tillbaka.
Metallurgisk relevans & risker vid svetsning
Skleroskophårdheten ger en indikator på materialets elastiska hårdhet. Vid för hög hårdhet kan materialet vara känsligt för sprickor och brott, medan för låg hårdhet kan leda till plastisk deformation. Inom svetsning är det viktigt att hårdheten i kallt tillstånd inte är för hög för att förhindra sprickor.
Verkstadspraxis & åtgärder
För en exakt skleroskophårdhetsmätning släpps fallhammaren från en höjd av 10 cm. Studshöjden mäts och jämförs med en hårdhetsjämförelsetabell. Ett typiskt material som stål bör ligga på en hårdhetsnivå mellan 45 och 60 HRC. Vid ovanligt höga eller låga värden bör svetsparametrarna kontrolleras för att undvika sprickor eller plastisk deformation.