Sträckgränsförhållande
Förhållandet mellan sträckgräns och draghållfasthet för en metall. Ett högt värde indikerar en lägre förstärkningsreserv och ökar risken för brott.
Fysikalisk-kemisk verkningsmekanism
Sträckgränsen är den maximala spänningen som materialet kan utsättas för utan att deformeras plastiskt. Draghållfastheten anger hur mycket kraft per area materialet tål innan det brister. Förhållandet mellan dessa två värden visar hur mycket materialet kan förstärkas innan det plötsligt brister.
Metallurgisk relevans och risker vid svetsning
Ett högt sträckgränsförhållande innebär att materialet redan vid låg spänning börjar spricka. Detta ökar risken för varmsprickor och brott i svetsfogen. Vid material med högt förhållande är det särskilt viktigt att kontrollera avkylningen för att stabilisera strukturen.
Verkstadspraxis och åtgärder
För att minimera risken för brott bör man vid material med högt sträckgränsförhållande:
• Styra avkylningen långsammare (t.ex. med kylvatten).
• Optimera svetstiden för att stabilisera strukturen.
• Vid behov kan eftervärmebehandling som austenitisering användas för att göra materialet mjukare och mer formbart.