Titan-vanadin-stabilitetsfaktor
Titan-vanadin-stabilitetsfaktorn mäter hur väl vanadin i titanlegeringar ökar betastabiliteten. Den påverkar omvandlingshastigheten vid snabb kylning.
Fysikalisk-kemisk verkningsmekanism
Vanadin minskar i titanlegeringar tillväxten av betaställen (titan-beta-fas) genom att stabilisera kristallstrukturen. Detta bromsar omvandlingen från alfa- till betafas vid snabb avkylning.
Metallurgisk relevans och risker vid svetsning
En för hög vanadinhalt kan leda till för hög betastabilitet, vilket förgrovrar strukturen och minskar segheten. En för låg halt leder till ökad känslighet för betaställesbildning vid snabb avkylning.
Verkstadspraxis och instruktioner
Säkerställ att vanadinhalten i titanlegeringar ligger inom det optimala intervallet (vanligtvis 0,1% till 0,5%). Vid snabb avkylning, var noga med att begränsa maxtemperaturen och använd en kontrollerad kylmetod.