Varmhårdhet
Varmhårdhet är hårdheten hos en metall vid förhöjda temperaturer. Den visar hur väl materialet beter sig vid höga användningstemperaturer och behåller sin plasticitet.
Fysikalisk-kemisk verkningsmekanism
Varmhårdhet beskriver ett metals hårdhet vid omgivningstemperaturen. Det är ett mått på materialets termiska beständighet, det vill säga dess förmåga att plastiskt deformeras vid höga temperaturer utan att spricka.
Metallurgisk relevans & risker vid svetsning
Vid svetsning kan varmhårdhet vara en viktig faktor. Ett material med hög varmhårdhet kan deformeras plastiskt bättre vid höga temperaturer och uppvisa färre sprickor. Dock kan för hög varmhårdhet också leda till ökad hårdhet, vilket gör svetsfogen hårdare och svårare att bearbeta.
Verkstadspraxis & åtgärdsanvisningar
För att bestämma varmhårdheten hos en metall används ofta ett speciellt testinstrument. Vid svetsning är det viktigt att välja material med lämplig varmhårdhet för att undvika både sprickor och för högt legeringsinnehåll. I allmänhet bör varmhårdheten ligga mellan 200 och 400 HV, beroende på tillämpningsområde.